Verdsettelse av fordel av bolig som følge av representasjon krav, etc.. er større enn den skattyter og hans familie trenger
I noen yrker vil det være en tjeneste forbundet med en offisiell residens. Eksempler er guvernører og biskoper. Offisiell Residence kan også bli tildelt en eier av tjenesten som prest eller kapellan. Når en bolig har blitt tildelt er innehaver av tjenesten som kreves for å bo i boligen. Ethvert valg er ikke i disse tilfellene (prop. 1996/97:173 med. 34-35).
Verdien av en bolig som er større enn förmånshavaren og hans familie trenger, være under 61 Kapittel. 20 § IL beregnede verdien av et normalt hjem for dem, om bostadens storlek beror på förmånshavarens representationsskyldighet eller på annat sätt beror på tjänsten.
Beräkning av bostadsförmånsvärdet med hänsyn till representation i bostaden bör i huvudsak avse sådana fall då bostaden är anpassad till mer omfattande representation och sådan faktiskt utövas i annan ordning än intern representation (prop. 1996/97:173 med. 43).
Den Skatteverket (AV EN 2007:37) stater.
“Hvis den offisielle residensen på grunn av en tjeneste, forpliktet representasjon forpliktelse og gitt fordel innehaveren inntekter, ställning m.m. är större än vad som kan anses vara normalt för förmånshavaren och hans familj bör förmånsvärdet beräknas efter en för denne normal bostad, om förmånshavaren visar att det finns behov av att kunna utöva representation i bostaden, att extern representation faktiskt utövas i mer än obetydlig omfattning och att förmånshavaren saknar tillgång till representationsvåning eller andra särskilda representationslokaler.”
Möjlighet till nedsättning i andra fall än representationsfallen innebär att en individuell prövning bör göras av vad som skulle vara normalt för just den förmånshavare som har tjänstebostaden. Dette betyr at faktorer som familiestørrelse, inkomstförhållanden, ställning och tidigare bostadsförhållanden kan ha betydelse. På grund härav kan en och samma bostad komma att medföra olika förmånsvärden beroende på vem som bor i tjänstebostaden (prop. 1996/97:173 med. 42-43).
Värderingen av en “normal bostad” för tjänsteinnehavaren bör avse det hyresvärde som gäller på orten för en bostad av motsvarande standard och med den storlek som bedömts skälig. Hänsyn tas alltså till att hyran per kvadratmeter är högre i mindre än i större bostäder. Förmånsvärdet ska således inte bestämmas genom en proportionering med ledning av boytan.
Det finns inga särskilda regler om värdering av bostadsförmån för präster, vilken dock av hävd begränsats till 100 kvadratmeter. I fråga om bostadsförmån för präster har Skatteutskottet i sitt betänkande SkU 1997/98:4 med. 24 anfört följande: “Den begränsning till en boyta på100 kvadratmetersom i praktiken tillämpats i fråga om präster får ses som praktisk lösning till följd av prästernas särskilda tjänsteförhållanden och prästgårdarnas allmänna beskaffenhet. Lösningen bör också ses mot bakgrunden att hyresvillkoren bestämts i särskild ordning med utgångspunkten att uppnå en marknadsmässig hyra för en normalbostad”.